Innehållsbeskrivning "Jag får ofta frågan hur jag står ut med att bo i Ryssland, både av ryssar och västerlänningar. Varför bo och arbeta i ett land där vardagen är så fylld av besvär? Där byråkratin är så snårig och myndigheterna så opålitliga. Du skulle ju kunna ha ett mycket enklare liv i Europa. Det är sant. Men också ett mycket mindre intressant liv." Det är farligt att vara oppositionell i Ryssland. Om man deltar i demonstrationer och gör motstånd riskerar man sitt liv och sin frihet. Ändå gör ryssar det trotsar regimen för att stå upp för det de tror på. Samtidigt är det många ryssar som väljer att tiga, att ignorera landets blodiga historia och komplicerade förhållande till demokratin så länge makthavarna lämnar dem själva och deras familjer i fred. Hur kommer det sig? Med sin djupa kunskap om Ryssland och sin stora kärlek till dess folk har Anna-Lena Laurén blivit en av våra mest lästa och uppskattade journalister. I Sammetsdiktaturen får vi en inblick i det politiska spelet i Kreml och följer med hem till köken hos vanliga ryssar. Levande och personligt ger Laurén värdefulla inblickar i vardagen i ett av världens mest motsägelsefulla och fascinerande samhällen
”Jag får ofta frågan hur jag står ut med att bo i Ryssland, både av ryssar och västerlänningar. Varför bo och arbeta i ett land där vardagen är så fylld av besvär? Där byråkratin är så snårig och myndigheterna så opålitliga. Du skulle ju kunna ha ett mycket enklare liv i Europa. Det är sant. Men också ett mycket mindre intressant liv.” Det är farligt att vara oppositionell i Ryssland. Om man deltar i demonstrationer och gör motstånd riskerar man sitt liv och sin frihet. Ändå gör ryssar det – trotsar regimen för att stå upp för det de tror på. Samtidigt är det många ryssar som väljer att tiga, att ignorera landets blodiga historia och komplicerade förhållande till demokratin så länge makthavarna lämnar dem själva och deras familjer i fred. Hur kommer det sig? Med sin djupa kunskap om Ryssland och sin stora kärlek till dess folk har Anna-Lena Laurén blivit en av våra mest lästa och uppskattade journalister. ISammetsdiktaturenfår vi en inblick i det politiska spelet i Kreml och följer med hem till köken hos vanliga ryssar. Levande och personligt ger Laurén värdefulla inblickar i vardagen i ett av världens mest motsägelsefulla och fascinerande samhällen. [Elib]
Termen som skapades redan i det sena 1800-talets turbulenta Ryssland beskriver sig själv: En sammetsdiktatur är något hårt invävt i nåt mjukt.Det mjuka i Ryssland är till exempel rätten att uttrycka en åsikt, rätten att gå till valurnan. Att åsikten sällan ges någon betydelse, eller att kandidaten redan är vald är något de flesta ryssar finner sig i. Men inte alla.Anna-Lena Laurén berättar om människor som protesterar mot hur landsbygden godtyckligt gjorts till storstädernas skräpkorg eftersom det är förmånligare att dumpa avfall i naturen än att sortera, och i Ryssland är snabba cash ännu snabbare än i väst. Någon har förlorat sin åkermark till storbolagen, och har mage att protestera. Någon forskar i massgravar och arresteras. Någon får sina nätsidor stängda av Kreml men bygger upp dem på nytt. Oppositionspolitiker trakasseras, fängslas, dödas. Det är farligt att motsätta sig makten - som antagit formen av en aldrig åldrande president med bar överkropp - men ändå fortsätter demonstrationerna. Demokrati är inte ett för Ryssland naturvidrigt system, men missförstånden kring vad demokrati går ut på är många.Förändringen är igång. Det är den hoppfulla tesen i Anna-Lena Lauréns nya bok som är ett slags fortsättning på hennes debut De är inte riktigt kloka de där ryssarna - men mörkare och mer samhällsinriktad. De är fortfarande inte riktigt kloka, men de är inte heller dumma - klockan tickar långsamt, men den tickar. [Elib]
Termen som skapades redan i det sena 1800-talets turbulenta Ryssland beskriver sig själv: En sammetsdiktatur är något hårt invävt i nåt mjukt.Det mjuka i Ryssland är till exempel rätten att uttrycka en åsikt, rätten att gå till valurnan. Att åsikten sällan ges någon betydelse, eller att kandidaten redan är vald är något de flesta ryssar finner sig i. Men inte alla.Anna-Lena Laurén berättar om människor som protesterar mot hur landsbygden godtyckligt gjorts till storstädernas skräpkorg eftersom det är förmånligare att dumpa avfall i naturen än att sortera, och i Ryssland är snabba cash ännu snabbare än i väst. Någon har förlorat sin åkermark till storbolagen, och har mage att protestera. Någon forskar i massgravar och arresteras. Någon får sina nätsidor stängda av Kreml men bygger upp dem på nytt. Oppositionspolitiker trakasseras, fängslas, dödas. Det är farligt att motsätta sig makten - som antagit formen av en aldrig åldrande president med bar överkropp - men ändå fortsätter demonstrationerna. Demokrati är inte ett för Ryssland naturvidrigt system, men missförstånden kring vad demokrati går ut på är många.Förändringen är igång. Det är den hoppfulla tesen i Anna-Lena Lauréns nya bok som är ett slags fortsättning på hennes debut De är inte riktigt kloka de där ryssarna - men mörkare och mer samhällsinriktad. De är fortfarande inte riktigt kloka, men de är inte heller dumma - klockan tickar långsamt, men den tickar. [Elib]